Sylvi tog en promenad runt kvarteret, hon såg många träd och blommor som växte runt tomten. Hon hittade något annat intressant också, en brunn.

- Åh vad kan de finnas i den här tro? frågade Sylvi sig själv och började gräva med handen för att se om de fanns något intressant i den. Hon kände något varmt och vått, ett djur?

"Du klarar de här, det är ingen fara." tänkte hon. "Det finns inga farliga djur eller växter i Oasis Spring." Hon var väl påläst om staden eftersom hon drömt om att bo här i flera år.

Tillslut fick hon tag på något, och drog upp armen ur brunnen.

-En groda!! Skrattade Sylvi. Haha! Bara en söt liten groda.

Hon bestämde sig att sälja grodan för hon behövde verkligen pengarna, även fast hon gärna hade haft den som husdjur. Sedan gick hon ner mot stan.

I parken gick Sylvi in i ett hus och träffade några trevliga simmar. 

- Hej! Jag heter Sylvi á la Lawson och jag har precis flyttat hit, i  de lilla huset uppe på höjden. berättade Sylvi självsäkert.

De tre simmarna som satt i soffan tittade på varann som om dem delade en hemlighet, och han med hatten gick iväg när Sylvi satte sig i soffan bredvid.

- Hej, jag är Nancy Markövertag. Sa den blonda kvinnan. Och det här är Johan.

- Trevligt att träffas. Sa Johan och sträckte fram handen.

Sylvi skakade hans hand.

- Hur länge har ni bott här? frågade Sylvi. Det är ett väldigt trivsamt ställe, bortsett från mängden sand.

- Vi båda har vuxit upp här, svarade Nancy. Det är sällan någon som flyttar hit och de flesta som bor här flyttar inte härifrån heller. Du får ursäkta våran vän som gick. Vad sa du att du hette, á la Lawson? Frågade hon nyfiket.

- Ja, á la Lawson. Sylvi. svarade Sylvi fundersamt. Min mormor äger tomten.

- Jag tyckte att det lät bekant, sa Nancy. Det är så synd att dom var tvungna att riva de fina huset, vad var det? Skulder? Ja skulder..

Sylvi visste ingenting om detta och hon blev helt ställd. Många frågor som dök upp i huvudet, för många så hon inte ens kunde tänka klart och innan hon hann säga något om det kom Johan som suttit tyst in i samtalet.

- Det var ett fint hus, jag var bara barnet då men jag minns det. Sa han. Jag trodde inte de fanns ett hus på den tomten? 

- Ett skjul står kvar, svarade Nancy snabbt. Är de inte så, Sylvi?

- Jo.. började Sylvi men blev avbruten.

- Ett skjul? Sa Johan förfärat. Bor du i ett skjul?

- Ja. Svarade Sylvi. Jag har varit med om värre.

Sylvi berättade då hon och hennes pappa blev attackerade av en björn när dom hade varit uppe i bergen och tältat när Sylvi var liten. Johan blev helt förskräckt av historien, han var lite känslig av sig i alla fall till skillnad från Nancy.

Nancy ville inte prata mycket om sig själv, hon nämnde att hon var gift med Geffrey och hade barn men mer ville hon inte säga även fast det såg ut som om det fanns något hon egentligen hade velat berätta.

Efter någon timme med mycket prat och roliga historier var de dags att säga adjö till sina nya vänner och få sig något att äta. Sylvi gillade korv och funderade på om de fanns någon ledig kille i Oasis Spring som var hennes själsfrände, hon ville så gärna hitta någon så hon inte skulle bli helt ensam här.

Efter maten begav hon sig hemåt.

Det hade redan blivit mörkt på vägen hem men Sylvi hittade några metaller som hon tänkte sälja. Hon gick även förbi några citronträd och morotsplantor.

"Åh vad jag längtar tills jag kan skörda plantor och plantera mina egna växter." tänkte Sylvi när hon såg hur många plantor de egentligen fanns i Oasis Spring och detbara på hemvägen.

Väl "hemma" (hon kunde inte kalla det hem riktigt än) igen var Sylvi i tankarnas land.

"Jag kan inte bo såhär länge till, jag måste hitta ett jobb så jag kan tjäna pengar, jag hoppas det är lättare än att hitta en potentiell pojkvän i alla fall."

Hon kollade lite i mobilen på internet och ringde på några intressanta platsannonser, de flesta sa nej och det hon fick ja till var jobb som diskassistent med väldigt låg lön...

Efter att hon svarat med att ta jobbet gick hon och la sig i sängen, hon skulle börja redan dagen därpå.

"Den där Nancy var verkligen snäll, jag kan helt klart se oss bli bra vänner, men hon är också väldigt hemlighetsfull.. Vad döljer hon?.. Vet hon något om min mormor?..." 

Sylvi flöt in i drömmarnas å och somnade tillslut.

Fortsättning följer...

Sylvi hade äntligen fyllt 18 år och drog från hemmet innan hennes pappa hade kommit hem från sågverket, hon hade hittat en adresslapp i sin mormors ficka när dom gick igenom hennes hus efter att hon avlidit. I 3 år hade Sylvi sparat lappen och drömt om Oasis Springs som skulle bli hennes tillflykts ort. Tacka gud för att hon äntligen hade kommit ifrån sin pappas psykiskta misshandel. Med bara mobilen och 200 simdaler var hon redo att starta sitt nya liv.

Sylvi älskar naturen och vill bilda familj. Hon gillar att samla på saker och vill ha en stor trädgård, och drömmer om att bli frilansbotaniker. 

Sylvi á la Lawson hade precis kommit fram till adressen i Oasis Spring, hon var inte alls medveten om vad hon gav sig in på. Hon älskar naturen och trodde inte att hon skulle hamna mitt ute i öknen! 

Sylvi blev väldigt skeptisk när hon såg framför sig ett skjul på en stor tomt.

"Är det här jag ska bo?" tänkte hon. "Hur ska jag ens få plats i ett skjul, och utan fönster!?"

Besviken och förvirrad gick hon mot skjulet men stannade snabbt när hon fick syn på något som blänkte i ögonvrån... 

En riddare i blank rustning stod på tomten.

"Den måste bara bort!" tänkte Sylvi och ringde sin vaktmästare för att få den flyttad till sitt förråd. Han skulle hämta riddaren så snart han fick tid över, Sylvi behövde inte tänka mer på den.

Efter samtalert gick Sylvi vaksamt in i skjulet och undrade vad som fanns där inne, vad som fick plats i det lilla "huset" . Hon hoppades att det åtminstone fanns en säng i skjulet, hon skulle faktiskt bo här och hade drömmar om att bilda sig en egen familj här.

Sylvi blev glatt överraskad när hon kom in i skjulet.

- Det är ju jättemysigt! sa hon högt. Men det skulle inte skada med lite fönster.

"Synd att jag knappt har några pengar kvar efter resan hit." Tänkte hon. "Jag hoppas att jag har råd med lite mat." 

Fortsättning följer...