När Sylvi vaknade var hon helt förstörd, hon hade haft oroliga drömmar om hus som revs och människor som var kvar inne. Hon rös när hon klev upp från sängen. Sedan gjorde hon iordning frukost och satte på tvn för att se om dom visade något nytt om branden.

Sylvi var inne i sina egna tankar när hon hörde rapportern på tvn säga ordet brand och kom snabbt ut ur sina tankar.

- Vi har fått in nya uppgifter om branden igår kväll i Simcity, sa repportern tydligt. Tyvärr gav vi vid gårddagens sändning fel namn på salongen, det var på salongen Oliver´s det brann. Det var INTE på salongen Ewan´s branden ägde rum på salongen Oliver´s. Branden var svårsläckt och flera simmar var i salongen när det brann som mest, därav fyra avlidna, två äldre kvinnor och två yngre män. Ett flertal simmar skadades som återhämtar sig på sjukhus utan allvarligare skador.

"Hur kan dom ta fel på salong?" frågade sig Sylvi förvirrat. "Oliver´s ligger på andra  sidan stan och pappa skulle aldrig gå dit för att dricka. Jag antar att jag oroat mig i onödan.. Om detta inte är ett tecken? Men ett tecken på VAD?"

Sylvi kände att hon behövde rensa tankarna med lite frisk luft så hon gick ut på en promenad.

Hon gick förbi juicebaren nere på stan och såg genom fönstret Nancy stå och prata med sin man så Sylvi gick in.

När Sylvi gick in genom dörren såg hon att Johan och Don också var där, med Nancy och hennes man. Hon gick fram till dom och hälsade artigt på Nancys man som sedan ursäktade sig lustigt och gick därifrån.

- Du får ursäkta min Geffrey, sa Nancy. Han har lite privata problem just nu men det är inget att bry sig om.

- Bara ge honom utrymme, du kommer gilla honom när ni lär känna varann, sa hon och blinkade.

- okej, jag förstår, svarade Sylvi. Varför har du inte svarat på mina samtal och sms? Jag behöver verkligen prata med dig om ett par saker...

- Åh förlåt hjärtat, jag har haft fullt upp med familjen. ursäktade sig Nancy. Sätt dig ner så ska jag hämta lite juice.

Sylvi satte sig brevid Johan och Don i soffan.

- Jag hämtar de vanliga till er, sa Nancy innan hon gick för att hämta drycken.

Sylvi tittade på Don och han log tillbaka.

- Vi kan ju sätta oss i den soffan så Nancy får plats, sa Sylvi med ett leende.

Don nickade och tillsammans satte sig dom i soffan brevid för att alla skulle få plats och för att Sylvi ville få lite mer tid att prata med Don.

"Oh my god vad snygg han är!" tänkte Sylvi och fortsatte le mot Don.

- Är du okej? frågade han Sylvi lite besvärat.

- Oh ja, är du? flörtade hon tillbaka. Jag menar, vad har du haft för dig sen sist? jag har inte inte sett dig på länge.

- Bara lite av varje, svarade Don fortfarande besvärat och log snett mot henne.

- Sylvi, började han. Jag vill inte att du ska ha fått fel signaler... Jag har tjej och vi har nyligen förlovat oss.

Sylvi hamnade i chocktillstånd. "Män.." tänkte hon. "Det var ju HAN som flörtade med mig på gymmet! Jag flörtade bara tillbaka! Vilken skitstövel!"

Sylvi blev rasande och skällde ut Don och sa som det var.

- Hej då, Don! sa hon tillsist och vände sig om och behandlade honom som luft. "Jag har aldrig blivt så förnedrad tidigare.. Är alla killar här upptagna redan?"

Nancy kom tillbaka med juicen och satte sig brevid Johan.

- Är du okej Sylvi? frågade hon och sneglade på Don.

- Inte direkt.., började Sylvi.

Då gick Don därifrån.

- Vad har jag missat? undrade Nancy. Svara inte, Don är en skithög, det har han alltid varit. Jag slår vad om att han har flörtat med dig och inte berättat fören nu att han ska gifta sig? 

Nancy var en väldgt smart kvinna och Sylvi nickade bara.

- Vet du vad, strunta i honom! sa Nancy till Sylvi. Du förtjänar någon bättre, jag kan säkert fixa ihop dig med någon jag känner. Om du vill förstås?

- Jo men inte just nu kanske, sa Sylvi som genast blivit gladare av Nancys ord. Jag ville fråga dig om du vet vad som hände med huset?

- Jag förstod de, började Nancy och smuttade på sin juice. Vet du inte något om den historien?

- Det enda jag vet är att min mormor och morfar bodde där när jag föddes och sedan vet jag inte vad som hände, min mormor flyttade till en lägenhet i Simcity några år efter att min morfar gick bort och precis innan min mamma var med om en bilolycka. Berättade Sylvi. Jag vet bara att dom hade ett hus här men min mormor pratade aldrig om varför hon flyttade och ingen nämnde huset.

- Din pappa då? Vad säger han om Oasis Spring och om huset? Frågade Nancy hemlighetsfullt.

- Han har alltid sagt att han avskyr den här stadan och att vi aldrig ska sätta en fot här igen. Han var inte så snäll mot mig efter att min mamma gick bort, ett tag bodde jag hos min mormor. Min mamma gick bort när jag var 12 och då började han dricka mer och mer, och efter att min mormor gick bort för 3 år sen så har han bara pratad negativt om henne och hennes man, och om Oasis Spring. Berättade Sylvi och suckade.

- mhm.. , mumlade Nancy. Jag tror att jag förstår. Du ser vännen, din pappa och mamma spenderade mycket tid här, speciellt din pappa. Han hade en affärr med en kvinna här i trakten som inte slutade speciellt bra, hon dog nämligen.

- wohw wohw wohw! Ropade näästan Johan. Hur kan du veta allt det här Nancy?

Sylvi höll med, hur kunde Nancy veta allt detta...

- Han dejtade nämligen min mamma och jag har hennes dagbok, sa Nancy. Där i står allt om deras förhållande och om din morfar Sylvi, han var en väldigt aggressiv man som spelade mycket och drog på sig skulder. Din mormor måste ha försökt sparka ut honom flera gånger genom åren men han hade pantsatt huset tillsist och blev därför av med det, huset blev rivet och din morfar dog i samma veva... Vet du hur han dog, vännen?

- Ja, han trillade från bron? svarade Sylvi frågande.

- Trillade. åh nej hjärtat, han tog livet av sig. Jag är så ledsen Sylvi, men din mormor var en vis och god kvinna.

- Tog han livet av sig?! Utbrast Johan. wow vilken famijehistoria du har, Sylvi!

- mm, mumlade Sylvi. Hur vet du att han tog livet av dig?

- Jag vet allt om den här staden,  svarade Nancy med ett hemlighetsfullt leende. Precis som min mamma gjorde.

- Skulle jag kunna få låna dagboken? frågade Sylvi Nancy. Jag skulle gärna vilja läsa de med egna ögon.

- Självklart! Sa Nancy. Men nu måste jag rusa, jag kan inte lämna Geffrey ensam just nu.

Dom såg Geffrey gå ut från juicebaren och Nancy började gå efter honom.

Sylvi och Johan satt kvar och tittade på varann i en pinsam tystnad. Akward!

- Ehm.. Jag måste nog också gå, sa Johan och reste sig upp. Hej då, Sylvi!

- Hej då!, sa Sylvi och tittade när Johan i princip rusade ut ifrån juicebaren.

"Varför fick han så bråttom?" funderade Sylvi. "Jag visste inte att min familj varit så knäpp, det här är bara för mycket för mig!"

Sylvi var förvirrad och väldigt fundersam över allt som Nancy hade berättat. Hon hade svårt att tro att allt var sant.

"Upp till bevis när jag får se dagboken." tänkte Sylvi och gick ut från juicebaren. "Jag behöver verkligen något att dricka, något starkare än juice just nu!"

Fortsättning följer...

Nästa morgon köpte Sylvi ett kylskåp och en köksbänk för simdalerna hon fick för metallerna.

Hon var trött och stank av svett.

"Jag behöver verkligen en dusch, men jag behöver även avancera i matlagning om jag vill ha en karriär. Den bästa lösningen är nog att duscha på gymmet tillsvidare.", tänkte Sylvi för sig själv när hon lagade mat.

När hon ätit sig mätt gick hon ner till gymmet.

Sylvi gick in på gymmet, hon mådde inte bra och kände sig väldigt obekväm i stinkande svett. Hon kände inte riktigt för att jobba men hon började inte fören om någon timme.

Precis innan hon gick in i omklädningsrummet såg hon en kille och föll pladask för honom, hon blev som hyptontiserad av hans blick. Men hon fortsatte in till omklädningsrummet för hon tänkte definitivt inte möta simmar som en levande stinkbomb.

Efter en lång skön dusch gick hon ut ur omklädningsrummet och såg att killen var kvar, Sylvi gick fram och sa hej. Killen hette Don och han var helt underbar, men gud så han stank svett och inte brydde han sig om de. Just nu gjorde inte Sylvi de heller för hon var fortfarande hypnotiserad av honom.

Dem pratade en stund, tills Sylvi måste gå iväg till jobbet.

- Jag måste verkligen springa nu! Det är inte bra att komma försent första dagen på jobbet du vet, sa hon snabbt.

- Lycka till nu, sa Don menande. Vad sa du att du hette?

- Sylvi, sa Sylvi med ett leende och började gå därifrån.

Don log tillbaka.

"Oh My God, vilken charm! Jag tror att jag är kär.", tänkte Sylvi när hon gick ut från gymmet. "Nu finns de verkligen en anledning att duscha här, Don sa att han tränar här nästan varje dag. Jag hoppas verkligen att han är singel!"

Sylvi kom hem från jobbet mitt i natten och var helt slut. Hon messade Nancy men fick inget svar tillbaka.

"Jag undrar om hon undviker mig eller om hon verkligen sover", funderade Sylvi medan hon gick ut på tomten. "Jag måste verkligen prata med henne, jag måste veta mer om vad som hände med huset som stod här."

Hon började gå runt tomten och såg en planta utanför tomtgränsen som var mogen för skörd, då blev hon jätte glad.

- Äntligen!, utbrast Sylvi högt med ett skratt.

Hon skördade morotsplantan och sen en tulpanplanta.

Sedan sålde hon de flesta morötterna och tulpanerna, men sparade en av varje för att planera dom.

Det fanns inte så mycket annat att göra under natten då alla ligger och sover, så Sylvi planterade sina växter medan hon visslade sin favorit melodi, en låt som hennes mormor alltid spelade på vinylskiva. Sylvi och hennes mormor hade stått varann nära, de blev tajta efter att Sylvis mamma hade varit med om olyckan som kostade hennes liv. 

Efter att ha sålt skörden som blev över hade Syvli råd med en liten tv, hon var överlycklig och den var bara så söt. Sylvi satte på tvn och tittade på nyheterna. Men så kom ett inslag från hennes hemstad...

Salongen som hennes pappa gick till varje kväll för att dricka hade brunnit ner med ett flertal avlidna!

"Tänk om min pappa var där, visst jag hatar honom för hur han har behandlat mig sen mamma gick bort men inte förtjänar han att dö!" Sylvi blev väldigt orolig. "Hur ska jag kunna få reda på att han lever utan att avslöja vart jag befinner mig. Han skulle komma och hämta mig direkt... Varför avskyr han Oasis Spring egentligen?"

Sylvi låg och funderade hela natten och slocknade tillslut tidigt på morgonen.

Fortsättning följer...

Sylvi tog en promenad runt kvarteret, hon såg många träd och blommor som växte runt tomten. Hon hittade något annat intressant också, en brunn.

- Åh vad kan de finnas i den här tro? frågade Sylvi sig själv och började gräva med handen för att se om de fanns något intressant i den. Hon kände något varmt och vått, ett djur?

"Du klarar de här, det är ingen fara." tänkte hon. "Det finns inga farliga djur eller växter i Oasis Spring." Hon var väl påläst om staden eftersom hon drömt om att bo här i flera år.

Tillslut fick hon tag på något, och drog upp armen ur brunnen.

-En groda!! Skrattade Sylvi. Haha! Bara en söt liten groda.

Hon bestämde sig att sälja grodan för hon behövde verkligen pengarna, även fast hon gärna hade haft den som husdjur. Sedan gick hon ner mot stan.

I parken gick Sylvi in i ett hus och träffade några trevliga simmar. 

- Hej! Jag heter Sylvi á la Lawson och jag har precis flyttat hit, i  de lilla huset uppe på höjden. berättade Sylvi självsäkert.

De tre simmarna som satt i soffan tittade på varann som om dem delade en hemlighet, och han med hatten gick iväg när Sylvi satte sig i soffan bredvid.

- Hej, jag är Nancy Markövertag. Sa den blonda kvinnan. Och det här är Johan.

- Trevligt att träffas. Sa Johan och sträckte fram handen.

Sylvi skakade hans hand.

- Hur länge har ni bott här? frågade Sylvi. Det är ett väldigt trivsamt ställe, bortsett från mängden sand.

- Vi båda har vuxit upp här, svarade Nancy. Det är sällan någon som flyttar hit och de flesta som bor här flyttar inte härifrån heller. Du får ursäkta våran vän som gick. Vad sa du att du hette, á la Lawson? Frågade hon nyfiket.

- Ja, á la Lawson. Sylvi. svarade Sylvi fundersamt. Min mormor äger tomten.

- Jag tyckte att det lät bekant, sa Nancy. Det är så synd att dom var tvungna att riva de fina huset, vad var det? Skulder? Ja skulder..

Sylvi visste ingenting om detta och hon blev helt ställd. Många frågor som dök upp i huvudet, för många så hon inte ens kunde tänka klart och innan hon hann säga något om det kom Johan som suttit tyst in i samtalet.

- Det var ett fint hus, jag var bara barnet då men jag minns det. Sa han. Jag trodde inte de fanns ett hus på den tomten? 

- Ett skjul står kvar, svarade Nancy snabbt. Är de inte så, Sylvi?

- Jo.. började Sylvi men blev avbruten.

- Ett skjul? Sa Johan förfärat. Bor du i ett skjul?

- Ja. Svarade Sylvi. Jag har varit med om värre.

Sylvi berättade då hon och hennes pappa blev attackerade av en björn när dom hade varit uppe i bergen och tältat när Sylvi var liten. Johan blev helt förskräckt av historien, han var lite känslig av sig i alla fall till skillnad från Nancy.

Nancy ville inte prata mycket om sig själv, hon nämnde att hon var gift med Geffrey och hade barn men mer ville hon inte säga även fast det såg ut som om det fanns något hon egentligen hade velat berätta.

Efter någon timme med mycket prat och roliga historier var de dags att säga adjö till sina nya vänner och få sig något att äta. Sylvi gillade korv och funderade på om de fanns någon ledig kille i Oasis Spring som var hennes själsfrände, hon ville så gärna hitta någon så hon inte skulle bli helt ensam här.

Efter maten begav hon sig hemåt.

Det hade redan blivit mörkt på vägen hem men Sylvi hittade några metaller som hon tänkte sälja. Hon gick även förbi några citronträd och morotsplantor.

"Åh vad jag längtar tills jag kan skörda plantor och plantera mina egna växter." tänkte Sylvi när hon såg hur många plantor de egentligen fanns i Oasis Spring och detbara på hemvägen.

Väl "hemma" (hon kunde inte kalla det hem riktigt än) igen var Sylvi i tankarnas land.

"Jag kan inte bo såhär länge till, jag måste hitta ett jobb så jag kan tjäna pengar, jag hoppas det är lättare än att hitta en potentiell pojkvän i alla fall."

Hon kollade lite i mobilen på internet och ringde på några intressanta platsannonser, de flesta sa nej och det hon fick ja till var jobb som diskassistent med väldigt låg lön...

Efter att hon svarat med att ta jobbet gick hon och la sig i sängen, hon skulle börja redan dagen därpå.

"Den där Nancy var verkligen snäll, jag kan helt klart se oss bli bra vänner, men hon är också väldigt hemlighetsfull.. Vad döljer hon?.. Vet hon något om min mormor?..." 

Sylvi flöt in i drömmarnas å och somnade tillslut.

Fortsättning följer...

Sylvi hade äntligen fyllt 18 år och drog från hemmet innan hennes pappa hade kommit hem från sågverket, hon hade hittat en adresslapp i sin mormors ficka när dom gick igenom hennes hus efter att hon avlidit. I 3 år hade Sylvi sparat lappen och drömt om Oasis Springs som skulle bli hennes tillflykts ort. Tacka gud för att hon äntligen hade kommit ifrån sin pappas psykiskta misshandel. Med bara mobilen och 200 simdaler var hon redo att starta sitt nya liv.

Sylvi älskar naturen och vill bilda familj. Hon gillar att samla på saker och vill ha en stor trädgård, och drömmer om att bli frilansbotaniker. 

Sylvi á la Lawson hade precis kommit fram till adressen i Oasis Spring, hon var inte alls medveten om vad hon gav sig in på. Hon älskar naturen och trodde inte att hon skulle hamna mitt ute i öknen! 

Sylvi blev väldigt skeptisk när hon såg framför sig ett skjul på en stor tomt.

"Är det här jag ska bo?" tänkte hon. "Hur ska jag ens få plats i ett skjul, och utan fönster!?"

Besviken och förvirrad gick hon mot skjulet men stannade snabbt när hon fick syn på något som blänkte i ögonvrån... 

En riddare i blank rustning stod på tomten.

"Den måste bara bort!" tänkte Sylvi och ringde sin vaktmästare för att få den flyttad till sitt förråd. Han skulle hämta riddaren så snart han fick tid över, Sylvi behövde inte tänka mer på den.

Efter samtalert gick Sylvi vaksamt in i skjulet och undrade vad som fanns där inne, vad som fick plats i det lilla "huset" . Hon hoppades att det åtminstone fanns en säng i skjulet, hon skulle faktiskt bo här och hade drömmar om att bilda sig en egen familj här.

Sylvi blev glatt överraskad när hon kom in i skjulet.

- Det är ju jättemysigt! sa hon högt. Men det skulle inte skada med lite fönster.

"Synd att jag knappt har några pengar kvar efter resan hit." Tänkte hon. "Jag hoppas att jag har råd med lite mat." 

Fortsättning följer...